klövet 013

Fredrik Norbergs hemsida

Hem F Norberg O Norberg G Rappe S von Otter M Allen Funderingar Kontakt

Carl Adolf Natanael Norberg föddes den 12 augusti 1837 i Göteborg. Död den 14 januari 1903 och begravd på södra kyrkogården i Örebro. Gift 1862 med Julia Murray, dotter till Johan Jakob Murray och Julie Kramer. Barn: Anna Morén (1863-1930), Otto (1864-1947), Hugo (1866-1932), Fredrik (1868-1947), Alma (1870-1950).

 

Sonen Fredrik gifte sig med Anna Maria Finlöf, dotter till källarmästaren August Finlöf (släktskapet uppdagades först vid bouppteckningen), som ägde och drev Gnesta järnvägsrestaurang och järnvägshotellet. Restaurangen var vida berömd för sin goda mat och många kungliga besök. August Finlöf var född 1839 i Lundby, Elfsborgs län, och kom till Gnesta efter att ha drivit järnvägsrestauranger i Floda, Falköping och Katrineholm. Enligt uppgift använde Fredrik pengarna efter Finlöf (800.000 kronor) till att köpa mark vid Stockholms inlopp, som sedan såldes och räckte till gårdar för alla tre barnen. Bl a innehar och bebor sonen Stigs son Fredrik Norberg gården Torp vid Långhalsen.

 

Adolf var uppväxt under relativt enkla förhållanden. Redan 1846 dog pappan som var överskult i Göteborg och efterlämnade änka och två söner. Det tredje barnet, en flicka, hade dött 1837. För att kunna skicka pojkarna i skola var modern tvungen att förpanta silver och möbler. Adolf gick sedan på Chalmers och tog sin examen med glänsande betyg. Därefter började han som ingenjör vid svenska statens järnvägsbygge och tillbringade bl a en enslig vinter i Tiveden. Enligt uppgift var han tvungen att sova med en pistol under huvudkudden. Därefter kom han till Sörmland där han enligt sonens (Otto) anteckningar "gick sitt öde till mötes". I Botkyrka komministergård nära Tumba träffade han Julia Murray, som var inackorderad hos komministern för att utbilda sig i husliga dygder.

 

Som nyförlovad tog han fast anställning vid Statens järnvägar och blev den 1 oktober 1861 den första stationsinspektorn (stins) i Gnesta. Efter giftermålet i juni 1862 bosatte sig familjen i nedervåningen i ett nybyggt trähus på Dagagatan i Gnesta nära järnvägsstationen. Dagagatan är den äldsta gatan i Gnesta och byggdes för att förbinda landsvägen (Skillingagatan) med stationen. Övervåningen beboddes av ingenjören J.A. Hård af Segerstad och familjerna var goda vänner. I detta hus föddes barnen Anna och Otto. Ibland kunde han glädja sin unga hustru med att komma hem med nyfångade kräftor från Frösjön.

 

När Norrköping 1866 blev ansluten till stambanan utsågs Adolf till förste trafikinspektor där. Hård af Segerstad blev samtidigt baningenjör i Norrköping och umgänget fortsatte.1868 t ex hyrde familjerna sommarstuga tillsammans i Åby. 1872 flyttade familjen till Motala där han blivit trafikchef för Hallsberg-Motala-Mjölby järnväg. När den privata bandelen övertogs av staten 1879 blev han trafikdirektör i Örebro.

 

Enligt uppgift var han en redig man med stor arbets- och organisationsförmåga och kunde uppträda med stor myndighet när så erfordrades. Det fanns hos honom en äktsvensk orädd självständighet. Han var harmonisk, glad och välbalanserad, omutligt rättrådig och respekterad av alla.

 

Sonen Otto, sedermera domprost i Strängnäs, har beskrivit hur han själv och brodern Hugo brukade vandra runt med fadern i matsalen i Örebrolägenheten och diskutera olika filosofiska, religiösa eller andra spörsmål. Han har också beskrivit ett tillfälle när han själv tillsammans med fadern ställdes inför en uppretad folkskara i Örebro, och hur fadern med sin auktoritet och förmåga att hantera besvärliga situationer lyckades lugna ner människorna och få dem att skingras.

 

     

 

 

                Carl%20Adolf%20Natanael%20Norberg%202

                                                                                     

 

husetignesta

Stationsinspektorns och järnvägsingenjörens hus på Dagagatan i Gnesta

 

 

 invigning regionaltåg 2

  Valdemar (sista stins), jag (repr första stins) och Åsa Torstensson vid

  invigningen av regionaltågstationen augusti 2007

 

17. Respekt för järnvägspersonalen

(från Sörmlands museums informationsskylt vid Dagagatans början)

 

Stinsbostaden i Dagaberg

Huset Dagaberg byggdes 1860 på Dagagatan. Det var från omkring 1870 till 1930-talet bostad för högt uppsatta järnvägstjänstemän i Gnesta. Här fanns en lägenhet för stinsen och en för baningenjören.

Stinsen stod högst i hierarkin, men också titlar som baningenjör, stationsskrivare och lokförare ingav stor respekt. Dessa yrkens höga status återspeglas i lokförarens lön som på 1860-talet översteg en läkarlön. Den förste stinsen hette Adolf Norberg. Han bodde här i tjänstebostaden mellan 1861-1866.

De järnvägsanställdas uniformer ingav respekt och en stins kunde vara mycket elegant i sin ståtliga uniform.

Järnvägsstationen i Gnesta hade som mest 60 personer anställda (ca 1862-1900). Chefen på järnvägsstationen kallades stins eller stationsinspektor. Kontorsbiträdena var stinsens assistenter. De svarade för biljettförsäljning, fraktsedlar, post, telegraf- och telefonmeddelanden med mera.

Stationskarlar skötte växling, till- och frånkoppling av vagnar, lastning och lossning av res- och fraktgods, de pumpade vatten och skyfflade kol till ångloken. De skötte också renhållningen på stationsområdet och eldning i väntsalen.

Baningenjören var ansvarig för allt som gällde järnvägsspåret: hus, broar, banvallar, ställverk, signaler, spår och så vidare. Han hade ett kontor med administrativ och teknisk personal. Under honom löd också banmästare, banvakter, vägvakter, brovakter och banarbetare. Bland banarbetarna fanns många yrkesspecialiteter som säsongsanställdes, till exempel svetsare, murare, målare, och snickare.

Framför Gnesta Järnvägsstation byggdes, i samma stil som stationsbyggnaden, en liten by av enkla trähus för de SJ-anställda. Stationsmiljön utgjorde mellan 1862 och ca 1900 både arbets- och bostadsmiljö för dem.

På nuvarande torget fanns två bostadshus avsedda för järnvägspersonalen, här fanns också förråd, avträden, jordkällare, tvättstuga, en mangelbod osv. Här fanns en personalbostad för gifta järnvägsanställda och ett hus för järnvägsstationens ungkarlar som i folkmun kallades Synagogan. Intill låg trädgårdstäppor där de boende odlade grönsaker. Från 1930-talet fanns stinsbostaden i stationsbyggnadens västra del.

Från 60 anställda drog man succesivt ner på personalen under 1900-talet. När tågen 1968 slutade stanna på Gnesta station fanns det bara åtta anställda kvar som då alla fick sluta utom en, Stig Johansson som blev kvar till 1988.

 

 
Copyright 2010 Fredrik Norbergs hemsida