klövet 013

Fredrik Norbergs hemsida

Hem F Norberg O Norberg G Rappe S von Otter M Allen Funderingar Kontakt
Brita 65 år

Brita Helga Maria von Otter

föddes den 16 januari 1918 i Kristianstad. Hon dog den 20 december 2003 i Stockholm. Hon ligger begravd i familjegraven i Strängnäs, gamla kyrkogården. Hon var dotter till distriktslantmätaren Skiöld von Otter och Marta Allen. Hon gifte sig den 13 oktober 1939 i Trefaldighetskyrkan i Uppsala med Dag Ludvig Norberg på en gobeläng som hon senare ärvde och som funnits i hennes släkt sedan mitten på sjuttonhundratalet. Barn: Dag Axel (1941-1998), Skiöld Otto (1945), Lars Fredrik  (1946) och Johan Anders Cornelius (1946).

Första åren bodde familjen i Kristianstad, därefter i Nättraby i Blekinge. År 1927 flyttade man till Uppsala, där Brita kom att ta studenten på Magdeburgska skolan. Hon hade tankar på att läsa språk vidare och gick därför på latinundervisning, som den unge docenten Norberg hade som extraknäck. Efteråt gjorde läraren och eleven gärna sällskap eftersom de bodde åt samma håll. Och därvid blev det. Någon uttryckte saken på förlovningen ungefär så här: ”Du har gjort en extremt snabb akademisk karriär. I fjol tog du studenten. I år tar du docenten.”

Britas uppgift i livet blev att sköta hemmet med barn och man, dvs. totalt fem pojkar. Man kan lätt föreställa sig att den uppgiften inte alltid var lättsam, men ingen kan minnas att hon någonsin beklagade sig. Tvärtom kompletterade hon med sitt lite tillbakadragna och älskvärda sätt sin betydligt mer framfusiga man och uppskattades mycket som värdinna på de många tillställningar som uppdraget som hustru till professorn och rectorn magnificus medförde. För henne blev också det hon kallade ”livets efterrätt”, dvs. barnbarnen, en stor källa till glädje och omsorg. Det enda jag hört henne sakna (jämfört med en kusin) var barnbarnsbarn.

Hon var också angelägen att inte bara skapa kontakter och tillfällen till umgänge i den egna familjen utan också i stora delar av den Norbergska och den von Otterska kretsen. Många var de gånger hon ryckte ut med råd eller dåd till hjälp för än den ena än den andra. Ofta lånade hon ut ett ”lyssnande öra” till en bekymrad anhörig. Hennes snällhet kunde dock enstaka gånger ta sig lite mindre lyckade uttryck. Jag kommer t. ex. ihåg när vi, hennes söner, alla hade tagit våra körkort och bad att få låna bilen. Vid ett tillfälle visade det sig att åtminstone tre av oss fått låna bilen samma kväll, vilket ju ledde till en del besvärligheter för de inblandade.

Trots sin blida natur kunde Brita ibland uppvisa prov på stor bestämdhet. En gång i tidiga skolåldern hade min tvillingbror varit i slagsmål med en flicka i grannskapet. Hon hade förstås klagat inför sina föräldrar som ryckte ut och ringde på. De blev mycket bestämt behandlade med en avslutande kommentar, ungefär så här: ”Och vad hade er lilla flicka gjort då då?” De blev svarslösa och tågade iväg. Denna historia väckte mycken munterhet och också en viss stolthet hos vår far, så som jag minns det hela.

I ett av många kondoleansbrev kan man läsa följande: "Det är vemodigt att en hel epok nu är slut. Jag har så många vackra minnen av Brita. Hon fanns alltid, leende, diskret, omtänksam bredvid Dag, som naturligtvis var en av mina verkliga "father figures". Efter hans död behöll jag kontakten med Brita och lärde känna henne lite närmare. En av de tappraste, stiligaste människor jag träffat, en verklig förebild. Många gånger har jag önskat att jag kunde vara som hon, med sin kombination av vänlighet och värdighet, av enkel mänsklig godhet och taktfullhet."

 

                                  

 

 BritaochDag%201940

                                        Brita och Dag 1940 (Elisifs bröllop)

 

        

scan10013       

I trädgården hos sonen Otto

 

 
Copyright 2010 Fredrik Norbergs hemsida