klövet 013

Fredrik Norbergs hemsida

Hem F Norberg O Norberg G Rappe S von Otter M Allen Funderingar Kontakt

Farfar

En varm och solbelyst julidag 1890 gick min farfar Otto Norberg enligt sitt utkast till memoarer ombord på en ångbåt i Köping. Hans mål var Strängnäs och att uppvakta biskopen Ullman och anmäla sig till prästvigning för Strängnäs stift. Uppvaktningen gick dåligt eftersom Ullman snäsigt tillhöll honom att ta kontakt med lektorerna för tentamina i grekiska, latin, matematik m.m. enligt en gammal författning som numera var upphävd, vilket biskopen inte ville lyssna på. Men här fortsätter Otto med en beskrivning av Strängnäs på den tiden, som kan vara värd att ta del av:

”Medan jag väntade på båtlägenhet för återresa tog jag en om än flyktig överblick över det lilla samhället. Någon järnvägsförbindelse fanns inte på den tiden; ännu mindre bussar. Åt söder begränsades staden av den s.k. Ladugatan, numera Trädgårdsgatan, av Ugglas tomt samt Edins kopparslagareverkstad. Jag skulle senare mången gång, när jag som lektor tidigt om morgonen var på väg till läroverket, se kopparslagaren i sitt fönster mot Västerviken slänga ut sitt spö o. dra upp den ena abborren efter den andra till sin frukost. Sjön, som omslöt staden i norr och öster, gick på den tiden ända upp till det hus, som ägdes av Södermanlands enskilda bank. På Sörgärdet, Lergropen och Storgården, där gårdägarna hade sina potatisland, trivdes rapphönsen gott, men fingo ofta …  plikta för sin närgångenhet som en f.d. rådman och jägare berättat för mig. Staden var efter 1871 års brand till hälften nybyggd, till hälften bevarad i sin ålderdomliga bebyggelse. Dess gamla karaktär kom till synes genom smeknamnet ”potatisbönder” varmed gårdsägare o. hantverkare hedrades. Jag fick senare med egna ögon bevittna huru stadens kossor varje morgon vallades till skogen o. huru koppar-Pelle drev sina svin över stadens gator och öppna platser. I den nybyggda stadsdelen låg vid torget och ligger där ännu en gård nr 17, över vars ingång sitter en marmorskiva med inskriptionen ”Concordia domi, foris pax”. Denna var lånad från Holsteiner-Thor i Lübeck och uppsatt i Strängnäs gav den det samlade intrycket av den gamla stifts- och provinsstaden. 

Var stadsbilden – frånsett domkyrkan o. dess närmaste omgivning – anspråkslös, så hade den sin motsvarighet även på de förhållanden under vilka stadsborna tillbragte sin tid. Staden saknade dränering o. vattenledning. Några brunnar funnos – ett par av dem stå ännu kvar som minnesvårdar. … Gatubelysning fanns, men av enklaste slag – några oljelampor på trästolpar, som voro mycket känsliga för sparkar. Lykttändaren följdes ofta – naturligtvis på behörigt avstånd – av pojkar som genom sina sparkar släckte lampljusen. Och när lykttändaren gått ronden, vilade nattens mörker över staden. –Naturligtvis upptogos skatter, det skulle så vara – så meddelade sig en gång i samtal med mig en representant för nu svunna dagar -, men – tillade han -, man visste egentligen icke vad de skulle användas till. Staden hade ju en drätselkammare; dess ordf. var under en lång följd av år lektor Hugo Widebeck. Men där fanns icke stadskamrer, icke stadsarkitekt, icke hälsovårdsinspektör, icke stadsingenjör, icke en stab av biträden av olika slag. Stadskassan hade lektor Widebeck i fickan o. utbetalningar i form av checkar skedde var som hälst där han gick fram. ….

Så länge det var öppet vatten, stod ju staden i förbindelse med den stora världen, men halva året ungefär var den avstängd o. färdevägarna till Södertälje o. Eskilstuna eller över isarna till Enköping inbjöd inte till någon livligare kommunikation. Staden levde sitt liv inom sig själv.”

 

Denna skildring visar hur provinsiell tillvaron var på 1890-talets Sverige, även i en stiftsstad som Strängnäs. Jag tror att min farfar ger den här beskrivningen som en relief till det mer moderna samhälle han var med om att utveckla under sin långa tid som domprost och politiker i Strängnäs. Då infördes elektriciteten, då drogs järnvägen till Strängnäs och då fick man sitt regemente. Det kommunala åtagandet för  ”vård, skola, omsorg” utvecklades och flertalet invånare fick det bättre ställt.

 
Copyright 2010 Fredrik Norbergs hemsida