klövet 013

Fredrik Norbergs hemsida

Hem F Norberg O Norberg G Rappe S von Otter M Allen Funderingar Kontakt

  

Johan Otto Cornelius Norberg

föddes den 30 maj 1864 i Gnesta, Frustuna församling. Död den 19 mars 1947 och begravd i familjegraven i Strängnäs,

gamla kyrkogården. Graven är en gåva till domprosten från församlingen i samband med att äldsta sonen Axel omkom

i en flygolycka. Son till trafikdirektören Adolf Norberg och Johanna Murray. Gift den 10 juni 1896 med Gunhild Rappe i

Skeppsholmskyrkan. Barn: Axel (1898-1924), Adolf (1900-1989), Ingemar (1905-1981), Hervor (1902-1972),

Dag (1909-1996), Bo (1911-1996), Erik (1914-1997), Elisif (1916-2009), Gull (1920-1988).

 

1890 gick han provår vid Södra Latinläroverket och hyrde ett rum på Bellmansgatan. 1892 var han lärare i Åhlinska

skolan i Stockholm och hade som elev i klass 8 bl a Gunhild Rappe. I de egna minnesanteckningarna finns följande

anteckning angående uppropet vid terminsstarten: ”Vad jag kände? Vad jag tänkte? Hon eller ingen. Femtio år har

gått sen dess. Hon blev min.”

 

Ur en minnesskrift kan följande hämtas:

 

Otto Norberg älskade verksamhet. Hans dag var fylld av arbete från morgon till kväll. Han ingrep på de mest skilda

områden. Och dock verkade han aldrig rastlös eller splittrad. Lugn och säker målmedvetenhet präglade hans gärning.

Han var en rikt och lyckligt utrustad människa. Hans klara intellekt, hans omfattande bildning, hans pliktkänsla, parad

med viljekraft, hans medkänsla med de små, hans inneboende drift att söka rätta till det som brast, att bringa klarhet

och reda i intrasslade förhållanden, att finna utvägar, allt gjorde honom till den borne ledaren av stadens, av församlingen, av stiftets angelägenheter. Han var en utomordentlig ordförande, en oförliknelig underhandlare ...  På honom själv kan man tillämpa några ord som han yttrar i ett av de ovannämnda föredragen om "den sega uthållighet, 

initiativrika energi, som lämnar resultat efter sig varhelst den spåras i livet."

 

Båda föräldrarna blev starkt påverkade av komministern i Olai i Norrköping, Isak Danell. Efter något år i Örebro inackorderades Otto hos Danell för att gå i skola i Norrköping. Studentexamen avlades dock i Örebro 1883 varefter Otto började sina studier i Uppsala. Närmaste vänner var Valdemar Danell (bror till biskopen) och Natanael Beskow. Professor Martin Johansson i vars övervåning Otto huserade med tre andra studenter, kom att betyda mycket för hans utveckling. Efter teologie kandidatexamen blev han prästvigd i Strängnäs och arbetade som lärare vid sidan av sitt avhandlingsarbete om ”Svenska kyrkans mission i Delaware i Nord-Amerika”. Han blev vid 29 års ålder utnämnd till lektor i teologi och hebreiska i Härnösand samt kyrkoherde i Häggdånger. 1898 tillträdde han lektoratet och kyrkoherdetjänsten i Över-Selö och blev efter 4 år utnämnd till domprost. Han invaldes i stadsfullmäktige 1901 och var en tid dess ordförande. Han genomdrev bl a elektrifieringen av Strängnäs och skaffade (via sin svärfar) regementet till Strängnäs. Han var även med i landstinget under en period.

Under lång tid skötte han bispedömet åt den åldrade biskopen Ullman. Biskopsstolen ansågs allmänt vara vikt åt honom och han sattes också i första förslagsrummet av prästerskapet. Den i fjärde förslagsrummet placerade Sam Stadener lyckades dock med hjälp av sina politiska kontakter få regeringen Ekman att utse sig själv, vilket väckte stor bestörtning och många skriverier. Att Otto Norberg, som utåt sett satte plikten främst, ändå blev djupt kränkt av detta förfarande och av att ha bli förbisprungen av en politruck framgår av de pärmar med tidningsutklipp, anteckningar och brev med anledning av affären Stadener som han efterlämnat.

 

Hans predikningar var i regel korta (20 minuter) men logiskt klara och koncisa. Han använde aldrig koncept utan mötte församlingen öga mot öga.

Hans valspråk var: "Allting går, och går det inte, så går det ändå"

                  Otto%20Norberg      

 

 

 

         domprostfamilj

Fr vänster: Erik, Hervor, Ingemar, Elisif, Otto, Adolf, Gunhild, Gull, Axel, Dag och Bo

  

I Sörmlands länsmuséums skyltserie om Strängnäs historia finns följande bl a att läsa på skylt nr 12:

Prästerna – ledare för kyrkan och samhället

I kraft av sin utbildning och sina tjänsteuppdrag blev prästen en naturlig ledare i socknen. Prästen ledde förhandlingarna i sockenstämman. Han övervakade skolväsendet. Han hade hand om fattigvården. Han övervakade att församlingsborna regelbundet gick till nattvarden. Han kontrollerade deras läskunnighet. Han vaccinerade mot smittkoppor. 1862 skiljdes den kyrkliga socknen från den borgerliga kommunen. Men även efter skilsmässan var prästen en naturlig ledare i samhället. Inte minst i en stiftsstad som Strängnäs.

Otto Norberg var domprost i Strängnäs från 1902 till 1938 och styrde hela staden. Till hans 70-årsdag skrev Strengnäs Tidning: ”I själva verket torde han knappast ha sin överman i detta land beträffande skicklighet att leda förhandlingar, hålla reda på trådarna även i invecklade ärenden … och att på ett nästan omärkligt sätt leda dem dit han vill.” En född ledare med en enorm arbetskapacitet som byggde ett kontaktnät in i samhällets olika delar. Ungefär som biskoparna på medeltiden. Läs om de medeltida biskoparna på skylt 26.

Norberg kom till Strängnäs som lektor, lärare, på läroverket 1898. Samtidigt utsågs han till medlem i domkapitlet, stiftets styrelse. Några år senare valdes han till domprost, kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen. Då lämnade han lärartjänsten men inte kontakten med skolan. I 25 år var han ordförande i skolrådet. Han var inspektor för både folkskollärarseminariet och småskole­lärarinneseminariet. Han var ordförande i kommittén för att skaffa nya lokaler för läroverket och för flickläroverkets styrelse.

Inom församlingslivet drev Norberg de nya idéerna om ett aktivt församlingsliv. För att ungdomskretsar och syföreningar skulle ha en naturlig träffpunkt genomdrev han att det byggdes ett församlingshem. Det invigdes 1907 och var stiftets första. Likaså brann han för diakonin, att hjälpa dem som på olika sätt hade det svårt. På hans initiativ kunde Härnö alkoholisthem invigas 1911. Läs mer om hemmet på skylt 50.

Otto Norberg valdes in i stadens fullmäktige 1901. 1919-22 satt han som ordförande. Han engagerade sig starkt för att få Södermanlands regemente till Strängnäs. Det lyckades. Han hälsade som fullmäktige­ordförande regementet välkommen till staden.

Biskopen var sjuklig och Norberg fick under långa perioder vara hans vikarie. Dessutom satt han i landstinget, i otaliga kommittéer mm. Tidningen skrev att ”alla” kom för att uppvakta Otto Norberg på hans 70-årsdag.

 

 

http://www.sormlandsmuseum.se/PageFiles/Historien%20i%20S%c3%b6rmland/Str%c3%a4ngn%c3%a4s/Skyltar/12%20Prasten%20och%20prastfamiljen/Prasterna%20-%20ledare%20for%20kyrkan%20och%20samhallet/otto-norberg.jpg

Domprost Otto Norberg var ordförande i stadsfullmäktige, i skolrådet och inspektor för seminarierna i Strängnäs

http://www.sormlandsmuseum.se/PageFiles/Historien%20i%20S%c3%b6rmland/Str%c3%a4ngn%c3%a4s/Skyltar/12%20Prasten%20och%20prastfamiljen/Prasterna%20-%20ledare%20for%20kyrkan%20och%20samhallet/regemente.jpg

Som fullmäktigordförande hälsade Otto Norberg regementet välkommen till Strängnäs 1921

http://www.sormlandsmuseum.se/PageFiles/Historien%20i%20S%c3%b6rmland/Str%c3%a4ngn%c3%a4s/Skyltar/12%20Prasten%20och%20prastfamiljen/Prasterna%20-%20ledare%20for%20kyrkan%20och%20samhallet/forsamlingshem.jpg

Otto Norberg var drivande när stiftets första församlingshem byggdes

 

 
Copyright 2010 Fredrik Norbergs hemsida