klövet 013

Fredrik Norbergs hemsida

Hem F Norberg O Norberg G Rappe S von Otter M Allen Funderingar Kontakt

Skiöld Salomon von Otter

Skiöld Salomon von Otter föddes den 12 februari 1884 på Stora Hultrum. Han dog den 9 oktober 1964 och är begravd på Uppsala stadskyrkogård (grav 2426 i kvarter 8).

 

Han gick först på allmänna läroverket i Jönköping, men slutade efter en historia med en för honom okänd lärare på skolan, som anmälde honom till kollegiet för att inte ha hälsat ute på stan. Kollegiet dömde honom till offentlig varning trots att han bett om ursäkt, även om flera reservationer anfördes. Många skriverier blev det i Jönköpingsposten och Smålands Allehanda. En lång inlaga var från hans pappa som avslutas enligt följande: ”Sedan min son sent på fredags afton meddelat mig den dom kollegiet afgifvit, befallde jag honom att icke hörsamma densamma, att genast meddela rektorn, att han slutat skolan, samt att jag följande dag kl. 10 f.m. skulle vara i staden. Anledningen hvarför jag ej ville tillåta min son att schavottera inför den samlade ungdomen, var helt enkelt den, att jag ansåg det skadligt för hans karaktär att utsättas för en så skamlig behandling utan att hans eget rättsmedvetande kunde gilla den orättfärdiga domen, hvilken jag själf ej då kunde och ej heller nu kan gilla.”

Tog studentexamen i Nyköping 1905. Var officersvolontär vid Vendes artilleriregemente och kadett vid Karlberg 1906-1907. Blev lantmäterielev 1907, lantmätarauskultant 1910 och distriktslantmätare i Uppsala 1925. Han gifte sig den 15 augusti 1913 på Stora Hultrum med Marta Alfrida Allen . Han köpte en fastighet i Marielunds villaområde vid sjön Trehörningen i Funbo socken utanför Uppsala. Denna kom att bli ett uppskattat sommarnöje för familjen under många år. Dottern Brita med familj förvärvade sedermera fastigheten.

Makarna fick tre barn, Brita 1918-2003, Ingrid född 1922 och Karin född 1924.

Skiöld var naturintresserad och gillade t ex att fiska med sina barnbarn i Trehörningen i Marielund. Han var godhjärtad och ansågs vara skicklig att ena böndernas stridiga viljor i samband med gränstvister. Han ansåg sig själv hårt hållen av sin hustru som tidigt tagit hand om plånboken och familjeekonomin, som hon skötte på ett utmärkt sätt. Jag (Fredrik, son till Brita) har själv många trevliga minnesbilder av min morfar. Ett exempel var när jag och några bröder satt på en parkbänk och väntade på vår mormor som var iväg och handlade något. Plötsligt tog morfar upp sin fickkniv och började ändra olika mer eller mindre obscena ord inskurna i bänken till betydligt mer rumsrena sådana, ”kök” t.ex. En annan gång var när han satt i köket i Enebyberg på en pall och pysslade med något omgiven av mig och några bröder och yttrade följande goda råd, som vi dock aldrig följde: ”Pojkar, gift er aldrig”.

Enligt systrarna Inez och Dosse (Signe) var han ”en vek typ”, särskilt jämfört med bröderna Carl och Axel som var ”så dominerande”.

 

    morfar o mormorbröllop  scan10058

 

 

 

                                     otter,%20von_f0150%202010

 

 
Copyright 2010 Fredrik Norbergs hemsida