klövet 013

Fredrik Norbergs hemsida

Hem F Norberg O Norberg G Rappe S von Otter M Allen Funderingar Kontakt

Stamfar von Otter

Carl Arvids farfars far var landshövdingen Salomon von Otter, stamfar för ätten von Otter. Denne har också författat en levnadsbeskrivning, som han 1736 tillsände landshövdingen Nils Reuterholm i Örebro, där hans far varit en betydande person, vilket framgår av beskrivningen.

”Min sal. Fader var född i Stiftet Bremen år 1589, hans namn var Casten Otter. I sin ungdom kom han hit i Riket och i tjenst i Konung Carl d. IX:s Hof, då högstbemälte Konung ännu var Hertig öfwer Södermanland, Nerike och Vermeland, och den tiden hade sitt Residence på Örebro Slott.

Denne Konung begåfwade honom med några fasta lägenheter vid Örebro, bestående uti Åker och Äng, som Brefwen i SterbhusHandlingarna utvisa, dock sedan alt reducerat. När Konungen genom döden 1611 var afgången, förblef min salig Fader i tjenst hos Enkedrottningen Sal. Drottning Christina af Holstein, Konung Gustaf Adolphs Fru Moder. Denna Drottning dref en stor privat handel med koppar, der han försålde utomlands och lät den af sine Lifgeding (= underhåll som beviljades av Enkedrottningen fr. tysk. Leibgedinge; förf. anm.) Räntor och Räntepersedlar inköpa vid Fahlun och sedan vid Nyköping utskeppa. Öfver denna handel, och til dess bedrifvande förlenade Hon min Sal. Fader til sin Factor. Af hennes bref och af dess til Honom funnos i Sterbhushandlingarna några hundrade af Hwilka några efter den tidens art att skrifva voro rätt löjlige då annat praedicat brukades än Deo. Han kontinuerade vid denna bestälningen så länge Drottningen lefvde intil år 1617 då hon genom döden afgick.

Efter Drottningen död kom han i Hertig Carl Philip hennes sons tjenst, som var konung Gustaf Adolfs broder, hvilken till sitt fursteliga underhåll fick samma Provincer. Bemälte Hertigs Bref til honom och allehanda Ordres finnes i Sterbhuset många. Hertigen afgick genom döden 1622 och som länen då hemfallit Kronan och hela Räntan var Kronan behållen, arrenderade han tillika med sin Svärfader, gamle Joakim Danckwardt i Nyköping med hwilkens dotter han år 1620 hade gift sig (en dotter bland bemälte Danckwardts 29 barn) att Cronans Ränta af Södermanland och Nerike, hvarmed en god tid kontinuerades, sättande han sig emedlertid neder i Örebro Stad.

Han var den aldra förste som inrättade Örebro Factori, nu snart 90 år sedan, förskref Arbetare och Mästare ifrån Tyskland att det efter handeln kom mera och mera igång och undfick Privilegier varande således Örebro det äldsta Factoriet i Riket. De gamla handlingarna i Cammar Archivo, dem jag sjelf genomsett utvisa än i dag, att hans namn finnes i Cronones räkenskaper alt ifrån år 1624, då han afträdde Factoriet till Samuel Örn, som sedan blef Tygmästare här i Stockholm.

I så många Regements tider har han nu tjenat med sin Öfverhets goda nöje, neml. från kong Carl IX:s tid til dess konung Carl Gustaf tog vid Regementet af Drottning Christina undfick han år 1616 ansenlige Donationer under Norrköpings-besluts vilkor, bland annat Snaflunda Qvarn och Gård som räntade 70 tunnor Mjöl årligen – nu alt reduceradt.

I Strömmen byggde han 2 Stycken Stångjernshamrar och en Sågqvarn och i samma Ström Bårhuset som hörde till Örebro Factorie. Han köpte af Grefve Magnus De la Gardie år 1650 för 8000 Daler gods til sitt bruk för skogen skull som altsammans blef till Cronan reduceradt och hos Hemulsmannen intet at hämta (emulsman = säljaren av en egendom såsom underkastad skyldigheten att svara för hemul d.v.s. den ersättning som en köpare har rätt att fordra av säljaren i fall köpet återgår; förf. anm.). År 1644 afgick min sal. Faders första Hustru genom döden och 1646 gifte han sig annan gången och feck hustru äfvenledes från Nyköping, hon het Cristina Hansdotter, hennes Fader har varit Hans Bertils Schemmelcorn från Danzig bördig och har varit gamla Drottning Christinas Husgerådsmästare från Nyköpings Slott, derest hon hade sitt Residence och hennes Moder Elisabeth Bastiansdotter Geijer, en saxisk Famille, af hvilka ännu många som föra samma namn, finnas i Bergslagen, til hwilken en profession de sig mest hafva hållit. Den senare Hustru var min moder.”

Beskrivningen fortsätter med många detaljer kring hans egen uppväxt, utbildning, arbeten, kriget mot Norge, tjänstgöring i Karlskrona och Stockholm m.m. m.m. Hans post scriptum kan dock vara av intresse, skrivet i Karlskrona den 22 juli 1716.

”Aldrig understode jag mig at låta komma inneliggande Pennvässe dagars arbete under någon Mans ögon, för omdöme skull har det ej heller någonsin kommit i mina tankar, ty det är fåfänga; om icke en upriktig god vän som min k. bror hvilken jag ingenting försakar, åter nu å nyo hade anmodat mig derom. Jag förbehåller mig ock, at det allena så må tjena til min k. Brors hemliga förnöjelse allenast en enfaldig anteckning, alt efter tiden ihogkommit. Det finnes väl ibland något, som aldeles intet går min person an. At ibland influtit något som är Historiskt och nästan oskickligt at stå deribland, det råder jag intet före; ty det är händt och skett i min tid, är ock allena händelser, uti hvilka jag har haft del. Hvad smått skämt på et eller annat ställe i denna skrift kann finnas, dertil är jag icke det ringaste skuld, utan mitt gamla sinnesrörelse och min ostyriga penna som jag deruti ej kann tvinga, fast vore jag än så gammal. Icke är min tanke tilägna mig något beröm, än af det jag länge har tjent, och i så skiljaktige sysslor har varit brukad, men det kan påminna mig tacka Gud, det jag hitintill har haft den lyckan at gå min verld igenom, utan skada til min ära. Om Gud unnar mig lifvet ännu i 2 månader då träder jag i mit 70:de ålders år, och besitter et roligt sinne, at jag i all min lifstid ännu aldrig har haft någon privat et enskild träta för hvilken jag varit ställd för någon Rätt eller sjelf låtit stämma någon annan. Andra händelser och öden som äro mig hände, de äro många nog och dels löjlige, hvilka tjena bättre at förtälja vid et glas vin, än släppa den i en ostyrig penna. Jag betygar på min ära, at jag ej har någon afskrift af detta mit Consept, ej heller är det af någon sedh, allenast min Hustru af en händelsekom at kasta ögonen en gång derpå och vill änteligen hafva det i sina gömmor, derföre måste jag försäkra henne, at det ej skall komma bort. Min K. Bror, när nu Bror har förnöjt sin åstundan så sänd mig det tillbakas; det förtjenar intet rum bland K. Brors papper. Vidlyftigheten måste min K. Bror ursägta, ty det hade väl kunnat vara kortare; Men jag vet at min K. Bror läser gerna, och jag  skrifver gerna; derpå tänkte jag, låt brasa til, och efterlåt pennan sit fria lopp, fast materien är ovärdig. Jag skulle väl eftertänka mer till min ursäkt, men alt det öfriga kastar jag burdus till min K. Brors ädelmodiga och benägna omdöme, och återigen förklarar mig, at jag af hjertat sjunger med Poeten.

Pono fidem animamque meam, pro corpore tali.” (betyder: ”Jag giver min tro och min själ för en sådan kropp”; förf. anm.)

Salomon von Otters dödsruna

 

 
Copyright 2010 Fredrik Norbergs hemsida